thediaryofcc

Aj. Det gör ont i benet. Det har blivit en del aktiviteter för min del i helgen. Utgång i lördags som som vanligt slutade i för mycket fylla för min del (jag SKA dricka lugnare nästa gång, eeeeh) och sen har det blivit wakeboard (nu jävlar kan jag snart åka som ett proffs, typ), vattenskoter och ring som man hänger i efter båten. Jag låg på mage på Kristers rygg medan båten vred sig åt alla möjliga håll. Stört roligt, men det känns i kroppen vill jag lova. Nästa gång ska jag ta med min kamera och dokumentera det hela.

Och poof, bara sådär så blev det fint väder. Jag har spenderat de senaste dagarna på diverse stränder samt på båt och ser efter dagens badande och solade ut som en kräfta. Glömde solkrämen hemma nämligen. Nåväl, det går väl över, I hope. Häromdan testade jag wakeboard för första gången i hela mitt liv. Grymt kul, även om jag bara åkte en väldigt kort tid. Men nu jävlar ska jag börja åka oftare och lära mig göra coola saker. Hur det nu går är en annan femma. Men jag kom upp på första försöket iaf, det är alltid nåt. Sitter med ett glas cola nu och kroppen svider. Ikväll blir det bio på Heron. Batman, yaaaaaaaa! Imorn antar jag att det kommer bli mer häng i solen (om nu inte min kropp gör allt för ont) och sen på kvällen blir det party med Sofie och hennes polare och ev. några fler kompisar till mig. Livet är bra nu, måste jag säga. Bara mitt röda går till brunt så det slipper svida så förbannat mycket!

Jag är inte van vid att vara ledig. Jag har ju alltid haft fullt upp hela tiden och fått klämma in allt när det gått. Nu har jag två veckors ledighet innan jag börjar jobba och det är rätt skönt. Vaknar sent, äter god frukost och går till gymmet. Idag blir det middag hos mormor och morfar som säkert kommer undra varför jag gjorde en liten avstickare till mitt gamla landställe häromdagen. Dessutom har jag planer på G. Jag skriver inget innan jag vet att det verkligen blir av, men det kan bli bra. Ska man klaga på något så är det vädret. Den här sommaren är ju ett skämt egentligen. Jag har ju haft den bästa sommaren på länge ändå, men vädret är det sista jag ska hylla. Jag har inte kunnat ligga en enda hel dag på stranden och sola och bada. Aja, det kanske löser sig. Nu ska jag kolla på fånig tv och sen svettas lite på gymmet. Ciao!

På gymmet idag.

Gubbe 75+
- Alltså, jag måste fråga. Vad har du för yrke?
Jag:
- Eeh, jag är fotograf bland annat.
Gubbe:
Hm. Okej. Jag trodde du var polis.
Jag:
Eh... okej?
Gubbe:
Ja, alltså jag körde ju efter dig (benpress och vader) och du hade ju så mycket vikt att jag inte ens kunde göra en enda. Så då trodde jag att du var polis.
Jag:
Ehehehe. Ja, man måste ju ta i lite. Hehe.

Han var rolig och jag kände mig extra stark resten av passet. Pensionärer ftw!

Okej. Följande har hänt. Sundsvall, städa lägenhet, ta in på hotell en natt, äta mat, dricka öl, snacka skit, besiktiga lägenhet, åka till gammalt landställe och uppleva nostalgi, bada i pool och volta baklänges, kramas och ha det jävligt bra. Så kan man sammanfatta mina senaste dagar. Och jag illusterar även detta med bilder, dock ganska begränsat eftersom jag varit så lat med kameran och inte orkat ha med mig den någonstans, typ.


Bil som var lite tillknögglad.


Skönt väder som fan på vägen upp.


Krister tar fram det vackra i mig.


Fokuserat bilkörande.


Vid Gävle började det hagla och åska ordentligt.


Mitt gamla landställe. Såg precis ut som det gjorde förr i tiden. Nostalgi!


Utanför Örbyhus slott.


Krister.

Åh! Jag avskyr när folk är sena. Jag har bättre saker för mig än att rulla tummarna och behöva vänta. Ställ klockan, gå upp i tid och kom iväg i tid, ska det vara sååååå svårt?!

I mitt nyslingade hår och nya solbrillor kan man ju inte annat än känna sig som en filmstjärna! Yeah! Snart blir det té och Morden i Midsummer. DET är sommar om nåt!

Utväxten hade blivit alldeles för horribel och det var dags att åter igen dra den där jädra nålen genom håret och plågas lite sådär lagom när håret tovar sig.

Före:



Efter:



Jag blev nöjd, nu slipper man skämmas.

Imorn bär det av till Sundsvall igen. Jag måste städa lägenheten och få den besiktigad innan jag kan säga hej då till det livet - kanske för alltid? Känns som att den epoken helt är över nu och det här är sista chansen att säga hej då. Mamma frågade häromdan hur det kändes, om det var skönt att allt var över och jag svarade "ja, det är jävligt skönt". Men nu fick jag en klump i magen när jag tänker på hur otroligt roligt vi haft ihop, vilket liv man levde där uppe och vilken gemenskap det var en gång i tiden. Jag minns nollningen och kåridåren-hänget och all dramatik, all fylla på Skeppsbar och alla söndagar på Divan. Jag minns när vi hade snöbollskrig, när vi gick i snöstorm till Statoil för att köpa folköl och jag minns alla temafester. Det är liksom ett sånt liv jag aldrig någonsin mer kommer leva igen och det är lite vemodigt. Dock vet jag att jag aldrig skulle kunna leva det livet nu, det är helt fel tid, been there done that så att säga. Men det är trots allt lite sorgligt. Men så är det med allt - livet går vidare. Nu ska jag bara städa ur det gamla och move on.

Mosebacke tätt följt av Snaps. Kul kväll med många sköna inslag.

 Hm??

Kursen börjar närma sig sitt slut och eftersom vi blev färdiga tidigare så hade vi ledigt idag. Dagen har spenderat med Krister och vi har gjort massa sköna aktiviteter, såsom minigolf (fast det är egentligen bara tråkigt) och badminton (som är sjukt kul). Och så har vi badat också. Min kropp är fortfarande vit som ett mjölkpaket på vissa ställen, men det får bli ändring nu när jag blir ledig på fredag. Tre veckors ledighet innan jag börjar jobba och det ska bli grymt skönt. Ska bara träna, softa och ha det förjävla roligt. Synd bara att min vapendragare Anki kan inte vara här hela tiden utan måste hålla sig i Oscarshamn. Dumma dumma Småland! I övrigt flyter livet på galet bra och man undrar bara när boomen ska komma? Fast det kanske är min tur att må bra nu...

Nu är det kört. Nu kommer jag aldrig få den här låten från min näthinna. Fy fan, årets sommarplåga så det skriker om det. "Var är boxen? Här är boxen!"

Har varit en riktig bra helg. Förutom skojfight och fylla i fredags har det blivit massa trevligheter, såsom film, grillat och besök på Birka. Det var jävligt länge sen jag var där och kul att se allt. Och inte varje dag man skaffar karl heller. Men det känns jättebra, känns som om jag vill springa barfota på gräset och sjunga kärleksballader. Alltså vad har hänt med mig? Nåväl, en skön känsla. I veckan ska jag avsluta mitt hemside-kodande och förhoppningsvis ha en hemsida på G. Och på fredag är det fucking semester, jaaaaaaaa! Peace out.

Sitter ute på Munsö och har precis sett klart Into The Wild. Filmen. Fantastisk rulle, extremt bra foto och välregisserad och intressant historia. Jag kom på mig själv med tårarna rinnandes längs med kinderna flera gånger. Jag är bakis. Gårdagen var både bra och dålig. Varför den var dålig kommer jag inte på in på. Men dåliga saker kan också leda till bra saker. Jag älskar att vara kryptisk i bloggen. Idag vet jag inte vad jag ska göra. Tror det blir någon form av aktivitetet i alla fall. Och just ja, jag kanske borde skriva att jag inte bara ser rosa elefanter i himlen längre, jag ser rosa moln. Och vad det betyder kan ni ju alla gissa ganska bra. Just det, CC har gått och kärat ner sig. Sjukt. Men bra, hoppas jag.

I våras när jag mådde som sämst (verkligen urkasst) sa folk till mig "Jag lovar, det bli bättre". Jag trodde inte på dom och ville helst bara be dom dra åt helvete på ett snällt sätt. Det hade varit så mycket jobbigt att jag helt enkelt inte trodde att vändningen någonsin skulle komma. Men det har den gjort. Plötsligt flyger det rosa elefanter i himlen och livet känns mycket lättare än på väldigt lång tid. Det är fortfarande saker som ska styras upp, jag behöver t.ex fixa lägenhet i Stockholm, men det känns liksom bara som en grej som inte är något problem. Om 1,5 vecka är min kurs slut och då har jag tre sköna veckors semester framför mig innan jag börjar jobba. Och dessutom börjar jag jobba på ett jobb jag vill ha, ett jobb som verkar roligt. Jag får jobba på Söder, jag får bo i Stockholm och ja, kompis det går bra nu. Träningen rullar på skitbra och det känns jättekul helt plötsligt. Varför har inte livet alltid varit såhär? Och bättre kan det bara bli...

Kan inte klockan bara bli runt 20.00? *är kryptisk*