thediaryofcc

Märks det att det är söndag och att jag har tråkigt?

Ibland händer saker i livet som man inte kan rå för. Saker man inte kan påverka. Och då vaknar man till. Man får sig ett wake up call som det kallas och inser att man måste börja tänka sig för, tänka på hur man behandlar sig själv. Jag har fått ett sånt wake up call. Och inget litet heller. Det har fått mig att inse att jag måste ta hand om mig själv och att sluta plåga mig själv och sluta leva i nån föreställningsvärld som säger att man måste vara på ett visst sätt. Jag är, precis som alla andra, inte mer än människa och jag kan inte leva med dessa extrema krav på mig själv. Efter resan till Bangladesh har jag börjat må bättre igen. Fått lite perspektiv på saker och ting. Jag ser fram emot framtiden, även om den är oviss. Och jag tänker ge blanka fan i vad folk tycker i framtiden. I fortsättningen är tanken att jag ska må bra, att jag ska känna mig tillfreds med livet. Man måste sluta försöka ständigt visa sig duktig utåt och leva i nån värld där man alltid ska vara på topp. För det går inte, det har jag verkligen fått känna på under det här året. Nu är det tre veckor kvar i den här stan. Och sen börjar livet. Jippi! Äntligen.

Nu ska inte det här bli en modeblogg, men tänkte bara lägga upp en liten bild från gårdagen. Det blev förfest hemma hos Anki med supergod mat och vin. Sen tog Hanna, jag och Ankis oss ner på stan där vi besökte Stadshuset för lite ass shaking. Tyvärr blev det inte överdrivet mycket av den varan för min del då jag (som vanligt på senaste tiden) var lite för full för den aktivitetet. Kvällens mest chockerande var dock mitt ragg som var född på slutet av 80-talet. Sen när började jag ge mig på lammkött? Hm. Vad hände med alla män?

Ja, jag säger som Arnold. Det är svårt att inte blogga. Vad den här bloggen kommer handla om vet jag inte riktigt, men jag har en känsla av att den kommer handla ganska mycket om mitt superintressanta liv. Det här är bara typ sjunde bloggen jag har. Enjoy!