thediaryofcc

Ibland händer saker i livet som man inte kan rå för. Saker man inte kan påverka. Och då vaknar man till. Man får sig ett wake up call som det kallas och inser att man måste börja tänka sig för, tänka på hur man behandlar sig själv. Jag har fått ett sånt wake up call. Och inget litet heller. Det har fått mig att inse att jag måste ta hand om mig själv och att sluta plåga mig själv och sluta leva i nån föreställningsvärld som säger att man måste vara på ett visst sätt. Jag är, precis som alla andra, inte mer än människa och jag kan inte leva med dessa extrema krav på mig själv. Efter resan till Bangladesh har jag börjat må bättre igen. Fått lite perspektiv på saker och ting. Jag ser fram emot framtiden, även om den är oviss. Och jag tänker ge blanka fan i vad folk tycker i framtiden. I fortsättningen är tanken att jag ska må bra, att jag ska känna mig tillfreds med livet. Man måste sluta försöka ständigt visa sig duktig utåt och leva i nån värld där man alltid ska vara på topp. För det går inte, det har jag verkligen fått känna på under det här året. Nu är det tre veckor kvar i den här stan. Och sen börjar livet. Jippi! Äntligen.