thediaryofcc

Det fina vädret försvann. Det ersattes med blåst och kyla. Solen har slutat titta fram och min dröm om sol på balkongen är som bortblåst. I stället spenderar jag timmarna i rummet, varvar besök i sängen med besök framför datorn. Skärmen på 24 tum är sweet. Mycket sweet. Min dator är min bästa vän och det är nästan lite tragiskt. Det är skönt att vara tillbaka i hemstaden även om jag bara är här på lånad tid. Vem vet var jag hamnar och när. Jag hoppas på att nästa vecka ska generera i lite mer klara besked, men det vet man inte. Men nu när utbildningen är över känns det ändå som en enorm tyngd har lyfts från mina axlar. Nu är det bara JAG som tar ansvar för mitt liv och jag slipper samarbeta och jobba med andra som hetsar, som stressar. Att hantera sin egen stress är en grej, att hantera 13 andras är en helt annan sak.

Jag undrar var som kommer hända. Om fem år. Om ett år. Efter sommaren. Var kommer jag bo? Kommer jag bo ensam? Med någon annan? I så fall vem? Kommer jag jobba? Var kommer jag jobba? Kommer jag resa? Är jag lycklig? Det är läskigt att inte veta, men det är också väldigt spännande. Jag vet att sommaren ska bli bra i alla fall, det måste den. Och jag vill bli kär. Det var jävligt länge sen jag var det nu och ärligt talat - det börjar bli lite tråkigt. Jag vill känna pirret, det där pirret som gör att man känner att man kan erövra världen ihop. Ge mig ge mig ge mig. Men men, med min vanliga otur i kärlek blir det väl högst en sommarflirt. Bitter och cynisk jag? Neeej då, inte alls...